En helg vänder åter mot vardag. Det har regnat fina bilder från skogsutflykter i bloggar och på FB. Vi har i alla fall varit ute på fammos och faffas gård på kvällen och njutit av höstens färger i sent solsken.
William var glad efter att ha fått fira en kompis födelsedag på Mehukattimaailma. Bra ballonger hade de där också. Milja fick en vinterhalare av farföräldrarna, som blanda annat varit vid Tuuri i helgen. Åh, va den blev poppis! Hon fick dessutom ett par kortare rosa stövlar och hon vägrade ta av sig halaren inomhus, på hemvägen eller nånstans. Eller nåja, när vi kom hemhem gick hon med på att ta av den. Det var ju bra i alla fall. Vi pratar om Tösen utan Tålamod, som i misstag tog Isaac jacka när hon skulle gå ut.
- Nej, det där är Isaac jacka, sa jag.
– Näh! sa hon och vände munnen neråt, vände på klackan och sprang in i sovrummet:
- Jag kommer inte me!
Jösses vilken liten kvinna!
William kom på en rolig lek, som lillebror tog över.
Gunga kan man fortfarande, det är tur.
Isaac har mått så mycket bättre idag. Själv sa han:
- Nu e mina öla bättle. Nu e de int pipi meja. Noo kan jag äta fisksoppa. (av nån anledning minns hand en där ena gången han kräktes och han inte fick äta fisksoppa, fast han var hungrig, eftersom det kom opp.)
Däremot var han bekymrad över det här Pingu-avsnittet:
- Men Pinga haa ju en kisspotta på sin hoovo, funderade han bekymrat.
Nu sover den minsta killen hos fammo, så att vi inte behöver åka dit så tidigt imorron, eftersom det är dagis, förskola, min skola och jobb för resten av familjen. (och det kändes helkonstigt att åka hem med bara två barn. Jag vet ju att jag ser Isaac imorron, men kanske är det bara det att han känns så bräcklig just nu, när han varit sjuk. Herkas, värstetänkte jag, om han inte skulle finnas. Om nåt skulle hända. Hur skulle man överleva att ett barn fattas, hur gör man? Eller bara det att de flyttar hemifrån? Och hur kan en hjärna fungera såhär knasigt, när man vill kasta ut ungen med badvattnet ena sekunden och den andra älska dem löjligt mycket?)
